Meet the graduating students from the bachelor’s program of Interior architcure and Furniture Design
———
Shad Rahman @shad.rahm
Den tillhör mina morföräldrar i Kirkuk, Kurdistan.
Den bär spår av vardagliga handlingar.
Den är märkt av tid och händer.
Den är målad i mörk metall.
Den är låst för mig.
Ett hus jag en dag kommer att ärva, men vars interiör förblir ökänd för mig. För att närma mig detta okända hem riktas blicken mot det jag har tillgång till: ett fotografi av porten.
Projektet används för att förstå och synliggöra fotografiets dolda lager.
———
It belongs to my grandparents in Kirkuk, Kurdistan. It carries traces of everyday events.
It is marked by time and hands.
It is painted in dark metal.
It is locked to me.
A house I will one day inherit, yet whose interior remains unfamiliar to me. To approach this unknown home, my gaze turns toward what I do have access to: a photograph of the door.
The project is used to understand and reveal the the hidden layers of the photograph.
Möts av Emma Hanssons verk när du går ner till Djupa Havet via hissen alternativt trappan som båda finns precis vid huvudingången.
Hennes verk Kom ihåg att du är dödlig är ett försoningsarbete mellan henne och tiden där hon gestaltar personliga och universella teman som minne, förlust, åldrande och oåterkallelighet.
Blommor spelar en central roll som minnesbärare då varje verk knyts till en blomma och till minnet den bär.
Projektet är ett personligt försök till att möta tiden som en vän istället för fiende.
På plats finns brev att läsa som är skrivna till tiden som om den vore en fysisk person. Det har använts som metod under året för att nysta i vart sprickan uppstod från början och hur den spred sig vidare till den tidsångest som så länge burits på.
Sista tre bilderna är tagna av @elin.johanna.lantz
ALEXANDER LJUNGBERG
Vid gränsen för vad som håller
Digitaliseringen har förändrat symbolernas metabolism. Vad händer när de inte längre hinner förankras?
Arbetet rör sig genom en kedja av översättningar mellan digital bild, AI, relief och gjutning i metall. I varje steg komprimeras och förskjuts information, där något faller bort och annat lämnar spår.
I denna rörelse tunnas betydelsen ut. Vad återstår, och vad fyller vi det med? I metallen stannar processen som ett avtryck, där tyngd och motstånd bär vidare fragment av något som inte längre är helt.
At the Limit of What Holds
Digitalization has altered the metabolism of symbols. What happens when they no longer have time to take hold?
The work moves through a chain of translations between digital image, AI, relief, and metal casting. At each step, information is compressed and displaced, where something is lost and something leaves a trace.
As this unfolds, meaning thins out. What remains, and what do we fill it with? In metal, the process settles as an imprint carrying fragments that no longer fully hold together.
I Djupa Havet finns Drömfabriken
Inspirerad av barnscenografi och musik har Siri Junell skapat två luckor som ur en julkalender. Bakom luckorna gömmer sig en värld som väntar på att avslöjas. När du trycker på knappen för att öppna, skjuts dörren sakta upp, musiken spelas och objekten kommer till Ilv. I luckorna möter musiken konsthantverket. Insidorna av paketen befinner sig i ett gränsland där instrument, maskin och guldsmide möts och gränserna suddas ut.
Kom och öppna luckan på Konstfacks Vårutställning!
mån–fre 12-18
lör–sön 12-16
Meet the graduating students from the bachelor’s program of Interior architcure and Furniture Design
———
Felix Baltasar Hass @felixbaltasarhass
Detta projekt är i grunden ett renoveringsförslag och en kritik mot Konstfacks utställningsrum. Genom ett antal arkitektoniska ingrepp omformas kritiken till ett förslag för platsens framtid. Projektet placerar temat arv i analysens centrum och låter detta narrativ leda gestaltningen.
Genom att betrakta kontexten som en ”renovering av en renovering”, samtidigt som platsens funktion som konsthögskola belyses, undersöker projektet frågor om rumsligt arv och överlämnande: hur rum ärvs, omformas och förs vidare mellan generationer.
Under vårutställningen testas ett av designförslagen: en vägg mellan Havet och kaféet, stabiliserad med stålvajer. Under vårutställningen används väggen av nio andra utställare.
——
This project is fundamentally both a renovation proposal and a critique of Konstfack’s exhibition spaces. Through a series of architectural interventions, the critique is transformed into a proposal for the site’s future. The project places the theme of inheritance at the center of its analysis, allowing this narrative to guide the design process.
By approaching the context as a “renovation of a renovation,” while simultaneously highlighting the site’s role as an art school, the project investigates questions of spatial inheritance and transmission: how spaces are inherited, transformed, and passed on between generations.
During the spring exhibition, one of the design proposals is tested: a wall between Havet and the café, stabilized with steel wire. During the exhibition, the wall is used by nine other exhibitors.
Meet the graduating students from the bachelor's program of Interior architcure and Furniture Design
———
Anna Babenko @anna_babenko____
Day to day we live in a hamster wheel of an efficiency-driven society.
In this society, we strive for cost reductions, resource sparsity and increased production speeds, a doctrine which in the housing industry presents itself as repeated living typologies, minimalistic materiality and standardized dimensions.
Although this doctrine was introduced 60 years ago as a solution to combat a housing crisis and raise living standards, in contemporary housing it promotes trends of shrinkage and dissolvement of important domestic attributes.
It seems as if we no longer create housing for the act of living, the one thing a house is meant to support. A fact I am wishing to remind of and explore in this project.
Meet graduate of the Master Class in Design Ecologies: Michelle Heising @mhei_designs
Building with Reed - Aquatic Bioremediation and community creation through reed harvest.
A modular design and system proposal for a circular business model and utilization of invasive reed plants.
A plant that absorbs a lot of phosphorus and nitrogen, pollutants that humans dump into the ocean, causing the Baltic Sea to eutrophicate.
Michelle developed a joinery system for reed pillars and 100% biodegradable reed fibre boards together with the @ecohesives team from KTH (Royal Institute of Technology).
The modular system should help local communities in the Baltic area to build objects and gathering hubs, fostering community sense and sustainable businesses, while cleaning the ocean.
Exhibiting: Cafe/Entrance
13.05-24.05.26 Konstfack
Designer Talk: 21.05 17.00-19.00
www.mhei-design.eu
Meet Graduate of Master in Design Ecologies Brohwyn Brennan @bbbbbdesigns
Climate collapse is not a future event to be solved; it is an ongoing condition to be
inhabited.
Yet, as the water rises, the divide deepens in how we respond to it. My project, Tools for
Collapse, explores two divergent responses to an encroaching reality:
ESCAPE | serves as a critique of privatised safety and psychological disengagement, posing
a difficult question for a fractured world: if survival becomes a luxury commodity, who do we
ultimately deem worthy of it? When safety can be purchased, is it measured by our capacity
to remain untouched, or perhaps by how much of the world we can afford to ignore? This
exploration asks whether “peace of mind” is simply a tool for buying a version of reality
where the collapse is someone else’s problem
STAY | An exploration of collective resilience, marginalisation and radical engagement.
If safety is not a product to be purchased, can it instead be found in the strength of our
mutual dependencies? This landscape asks what it means to stop outrunning the water and
instead learn to live within it, asking; what happens if we treat collapse not as an end, but as
a shifting condition?
By juxtaposing these two worlds and the objects within them, this work asks to look at our
responses to ecological collapse, and the values already present in them.
When the world changes, do we buy the tools to escape, or create the tools to stay
together?
Meet Graduate of the Master in Design Ecologies Anna Maier @an.na_m
PRETTY TOXIC
Invasive alien species are one of the leading causes of global biodiversity loss and a critical ecological challenge. The toxic Giant hogweed is one of the most aggressive invasive species spreading across Europe, posing a risk to people and biodiversity. As a result, large amounts of the plant are cut and discarded as waste.
This work explores the potentials of the fast-growing plant as alternative source of cellulose to wood. In doing so, I aim to support environmental protection by reducing the environmental impacts associated with both the toxic invasive species and the cellulose industry.
Meet Graduate of the Master in Design Ecologies Linn Yue Thomessen @linnthomessen
From Private Burden to Shared Habit
To bridge the gap between policy expectations and real-world action, Linn proposes transforming crisis preparedness from a fear-driven individual burden into a normalized, social practice. While Swedish authorities currently rely on brochures that fail to spark sustained behavioral change, this project, conducted alongside municipalities, housing communities, residents and civil defense experts, advocates for a system integrated into everyday urban daily life and environments. By focusing on community trust and collective resilience rather than isolated self-sufficiency, this approach overcomes emotional barriers and stigma, turning the "scary" responsibility of preparedness into an accessible, inclusive, and positive part of daily interaction and preparedness sense-making. Hubbe can also be scaled up to schools, libraries and safety shelters. It is currently being offered to be pilot tested, another sign that underscores the societal relevance.
ASTRID SKAGERSTRÖM LINDAU @astrid_asl
BA Jewellery & Corpus: Ädellab
Relationsreliker
Att öppna en minneslåda är intimt och blottar sådant som inte är avsett för alla att se, lager under huden. Sakerna vilar tyst, fast i ett ingenmansland.
Arbetet bygger på intervjuer där personer visat saker de sparat från någon de inte längre har kontakt med. Genom personliga tolkningar närmar jag mig affektionsvärdet, det osynliga som knyter minnen till ting.
Vad händer när ett föremål flyttas från sovrummets gömställe till ett utställningsrum?
Relationship Relics
Opening a memory box is intimate and reveals what is not meant for everyone to see, layers beneath the skin. The objects rest in silence, stuck in limbo.
Based on interviews, people have shown things kept from someone they are no longer in contact with. Through personal interpretations, I approach their sentimental value, the invisible that binds memories to keepsakes.
What happens when an object is moved from the bedroom’s hiding place to an exhibition space?
