Att @frimanyo å jag skulle bli inbjudna som MFÖ till taket på glasburen för att göra tv-gig på bästa sändningstid med SVT-pyroteknik hade jag inte på mitt bingokort inför årets slut. Helt jävla sjukt.
Kärlekens torg, Sundsvall, Sverige - tack för all kärlek under å efter spelningen. Saknar ord.
Framför allt tack till @amelsuljevic som inte bara producerade ett lysande Musikhjälpen utan också gav oss chansen att dundra ut drum & bass till hela svenska folket ❤️🔥
MFÖ är tillbaka när du minst anar det, till dess finns hela spelningen på SVT Play (länk i bio). Å till er som bett om låtlista: svipea!
Samir Yosufi continues his deep dive into his personal journey in the music and journalism industry. He points out the importance of quality in today’s music scene and reminds us of the invaluable satisfaction in the art of finding new music we truly fall in love with. We also learn the secret of why some tracks sound better on the radio than their studio recording versions.
Credits:
Directed by @senglyst
Produced by @alinstunned
Songs by @anders_d
In the richest episode of Transmissions yet, DJ and radio host Samir Yosufi tells us personal stories that prove how important the artist-listener connection really is. He highlights the mutual trust, the dynamic nature of being a musician steering the ship of the listening experience, and shares more insights into his charming creative mind.
Credits:
Directed by @senglyst
Produced by @alinstunned
Songs by @anders_d
Hur fan skulle det bli om min mamma eller pappa dog? Hand i hand med en eventuellt annalkande 40-årskris har jag på sistone förträngt både en å två såna tankar. För Daniel Savio däremot blev det här verklighet för ett år sen när hans farsa plötsligt å oväntat dog. Trots att Daniel mist både familj å vänner tidigare var smärtan den här gången lika omvälvande som obeskrivlig. Å trots att såret var så färskt att tårarna fortfarande skymde blicken ställde han sig i studion å komponerade. Mest av rädsla för att sorgen skulle göra honom oförmögen om han lät tiden gå lite för länge.
Nyutgivna albumet ”Hökenström” är hyllningen till pappan som också bär hans namn. Musik skapad ur smärtan över att mista en förälder men lika delar präglad av kärlek. En särskilt känslig skiva ur en 20 år lång karriär å katalog, Daniel Savio som jubilerar i år. Å dessutom gräver i familjens historia som statare å dödgrävare bara några generationer bak. Allt inom ramen för hans svala, sylvassa å supersvängiga electro.
I veckans avsnitt av P3 Klubbmix hör du även tre gånger Malmö. Kontra-Musik har varvat upp skivutgivningen med nytt från PST som gör både själfull house å nåt mycket mer snabbt. Patrick Siech, något av en specialist på hypnotisk å olycksbådande techno är äntligen tillbaka med ny musik. Å Per Hammar gästspelar återigen på bortaplan, den här gången på en engelsk etikett.
En annan akt som gör just samma sak är drömduon Ari Bald å CJ Scott. De dundrade in på scenen för ett par år sen med sin discobetonade dansmusik å charmade brallan av dansgolv världen över. Det är inte särskilt svårt att förstå varför, med deras upplyftande å högenergiska stil. Ofta kryddas musiken av honungslena stämmor, för en förmåga de har är att välja samplingar. En annan är fingertoppskänslan för att döpa sina låtar. Som ”Silja Line Superstar”, en smäktande pumpdiscoballad som ringar in precis allt Ari Bald å CJ Scott gör så bra.
Kognitiv discodans. 20.03 i P3 eller appen Sveriges Radio.
Bild(en kan vara ett montage): @almightyofelia
Hög tid att plocka upp Dub Techno-tråden igen, som du kanske minns, dansmusikens mest tidlösa stil. Som inspirerad av den jamaikanska duben korsbefruktades med den amerikanska technon av två tyskar i Berlin. Därefter spreds den för vinden världen över å har faktiskt hängt med sen dess, ständigt aktuell å framför allt mer eller mindre intakt.
En dov kick å ett ackord med massa eko på.
Den här gången gör jag ett nedslag i den svenska relationen till dub techno. Om de tidiga experimenten på skivbolaget Svek, om Adam Beyer å proto-Drumcode. Om Per Hammar, kanske den artist som allra mest gjort genren till sin, trots att konceptet egentligen är så begränsat. Å på tal om patenterat sound å sväng, Skudge är en annan som karvat ut ett eget litet hörn i världen av avskalad dansmusik.
En liten smyglyssning från Andreas Tilliander, omistlig i alla sammanhang som på ett eller annat vis går att härleda till Moritz Von Osvald å Mark Ernestus. Snart aktuell med projektet ”Ulf och Andreas”, samarbetet med Kontra-Musik-Ulf som mynnat ut i en experimentell stund med inslag av Detroit å givetvis dub.
Å såklart om den nya tidens technoartister som bidrar till genren, som Franz Jäger eller Joline Scheffler med sina snabba å hårda men inte desto mindre mänskliga å varma sound. Om Arsenik å Dold, specialist på det som kanske är dub technons innersta hemlighet, återhållsamhet.
En gång postade Dold en grej här på insta som fastnade i mig. Som jag tycker illustrerar vad många känner för den här genren på ett väldigt innerligt vis.
”I have these dubby tracks I’ve wanted to put out since long. But contributing to the genre puts a lot of pressure on the output.”
Skivhyllan i P3: Fortbildning i svensk dub techno - ute nu i appen Sveriges Radio.
Bild(en kan vara ett montage): @almightyofelia
Det produceras dansmusik i var å varannan stad i hela vårt avlånga land. Men ingenstans hörs folkhemmet lika tydligt som på låten ”Sosse-techno” av duon Rytm från Norr. Mot en fond av strama dub techno-ackord klingar plötsligt ett eko från det gamla Sverige. En samplad Olof Palme dyker nämligen upp å håller ett brandtal för det han kallar ”människovärde”. En eldig stund från partikongressen 1975.
Inte helt olikt Motormännen som har gjort det till sitt signum att kanalisera knastriga minnen från folkhemstiden med Bengt Dennis, Carl Bildt å ABC-städer som fladdrar förbi i den febriga nostalgin. 2026 är det nya 1994 å det handlar inte bara om GES å fotbolls-VM utan också om techno.
I veckans avsnitt av P3 Klubmix får du förhandslyssna på släpp som kretsar kring H-Productions å Motto Sono. Mamwadi å Niklass är ett sådant med sitt minimalistiska å ursvängiga sound. Banbrytande The Advent är ett annat som landar in i Sverige å samarbetar med Benjamin Mull på hårdkokta ”Cursed” som teleporterar dig tillbaka till en lagerlokal för 30-nånting år sen.
Dessutom en känsla av Brasilien, caipirinha å fotbollsfinter på kommande släppet från Wäxxel med Hugo Nyreau i spetsen å ett gäng finfina remixer inte minst den som göteborgska SIMA har gjort. Men långt innan Brasilien blev dansmusikens flavour of the month har Staffan Lindberg agerat länk mellan Norden å Rio de Janeiro. Staffan som möter bailefunk-MCs på sin nya skiva ”Réveillon” på Studio Barnhus.
Å från en trollfabrik till en annan har Peder Mannerfelt Produktion varit i farten igen. Den här gången Frankfurtbaserade ljudkonstnären å allt oftare även techno-DJn Anna Hjalmarsson som släppt ifrån sig en av de roligaste/smutsigaste tolvorna på ett bra tag. Kittlar dödsskönt i kistan av alla vågor av bas.
GP! Vi hörs 21.03 i P3 eller appen Sveriges Radio.
Bild(en kan vara ett montage): @almightyofelia
Det väntar en liten abrovink den här veckan när jag slirar in på en något annorlunda sändningstid å våldgästar ”P3 Klubbmixhits”. Det är den så att säga vanliga mixens något mer publikfriande kusin med en brief om att spela folktillvänd å igenkännbar dansmusik. Vilket man ju kan göra på lite olika vis.
Därför har jag dammat av det gamla succéformatet ”minimalhits”, som går ut på att jag spelar jättekända låtar remixade i rumänsk minimalstil. Nån slags det bästa av två världar, äta kakan å ha den kvar-kind of deal. Men eftersom jag har fyrat av alla mina bra remixer under de tre timmar som det hela räckte till byter vi genre ikväll.
Istället handlar det om drum & bass å jungle. Kanske den stil i dansmusiken som bjuder in till mest upptåg å äventyr. Udda taktarter å höga tempon som bäddar för oväntade versioner av
brottarhits som ”Smack My Bitch Up”, klassiker som ”Can You Feel It” å så lite Saint Etienne på det.
Inget jidder, inget trassel. En timme hits, en timme jungle. P3 19.03 eller appen Sveriges Radio.
Bild(en kan vara ett montage): @almightyofelia
Jag fattar att vissa kommer bli lite förvirrade nu, efter förra veckans inlägg. Det var ju rätt många av er som tolkade det som att jag lägger ner. Det var till å med en som trodde jag hade dött. Kanske borde jag ta till mig av det, att inte skriva RIP i caps lock i en bild. Eller att utgå ifrån att alla läser allt som skrivs. Men det var också extremt mysigt att ta del av alla fina reaktioner, läsa vad mixarna betyder för er. I brist på bättre svenskt ord då rörd inte räcker till: känner mig väldigt humbled. Å mixarna fortsätter! Det var aldrig tänkt att vara på något annat sätt.
Å på tal om känsloutbrott handlar veckans avsnitt av P3 Klubbmix om typ det. För ovanligt mycket dansmusik som släppts den senaste tiden utforskar det emotionella å melankoliska. Istället för ett sound som är svalt å coolt målar artisterna med breda penseldrag.
Det är nåt jag reflekterat kring när jag själv är ute å spelar. Att jag ofta undviker ”fina” å ”vackra” låtar till förmån för allt det andra. Vare sig det är mörk, kul, trippig eller peppig dansmusik, känns det som en betydligt större risk att spela fint. Också mer intimt. Det blir att släppa in, innanför. Å det kan ju vara jävligt obekvämt.
Därför kan jag inte låta bli att förundras å beundra dom som trots eventuellt skav följer hjärtat å den inre övertygelsen å skapar musik utan pretentioner eller viljan att vara nånting annat än just fin. Där känslorna får härja fritt. Där det får vara naivt. Det är det modigaste som finns.
Som Axel Bomans kommande tolva på Aus Music. En katalog känd för djup å melankoli. Med pbeatgirl på viskande sång platsar hans sound in där mer än nånsin. Eller albumdebuterande charli.pxls som trots att hon gör ilsnabb å drivig dnb låter känslorna flöda. Eller Martinou som nånstans förkroppsligar budskapet i den här texten.
Det är jävligt bra när det känns. 21.03 i P3 eller appen Sveriges Radio.
Bild(en kan vara ett montage): @almightyofelia
Att spela med @diskodogge på @neustockholm har kommit att bli säsongens höjdpunkt. Nåt jag har i bakhuvudet när jag letar låtar å fantiserar om hur nästa gång ska bli.
Senast det begav sig tog vi oss ut på en sex timmar lång omgång genom housens olika skrymslen å vrår. Dessutom fick vi tårta av Andreas å Sara, igen! Bara en sån sak.
Hur det lät går att höra just.nu från början till slut, länk i bio! Å dessutom. På lördag är det dags igen, då tar vi över den anrika källaren på Berns med det gudabenådade ljudet å ger oss ut på långfärd igen. 23.59 - 05.00. DM för lista!
Ja nån slags liten era går i graven, P3 har nämligen bestämt att det är dags att släcka ner ”P3 med Samir”-spellistan på Spotify. Redan imorgon faktiskt.
Listan fick leva i sju goda år å växa sig ganska stor, över 14000 följare! Det känns både osannolikt å samtidigt sjukt fint att ha fått bygga ett litet community på det här sättet kring dansmusik.
För ibland känns det som att den lille jäveln har levt sitt eget liv å stundtals till å med överskuggat radioprogrammet den baseras på. Särskilt när folk på stan eller morsans kompisar hänvisar till låtar de hört i den. Eller när skivbolag, managements å artister hört av sig å pitchat låtar till den, snarare än till mixen.
Jag vet inte riktigt hur eller om jag ska fortsätta hålla på med en lista. Men till dom det berör tänkte jag tills vidare låsa upp min privata profil (ja länk i bio givetvis) å lägga ut mitt arkiv. Musiken du hört i mixen år för år sen 2019.
We had a good run!
Edit: obs! Det här gäller listan på Spotify, mixen i P3 rullar vidare på halvfart 🥰
Nyligen gjorde jag å min kollega Hanna en liten cameo på en wrestlinggala. När vi en stund innan det hela skulle dra igång var ute å kände på lokalen å bekantade oss med ringen frågade Captain Toot Toot å Jack Veneno Jr., wrestlarna på main cardet, om inte Hanna skulle ”ta en bump”.
En bump tänkte Hanna, menar de en fistbump? En bump tänkte jag, menar de att hon ska dra en lina? Nä, snabbt lärde vi oss att ta en bump i det här sammanhanget betyder: att falla mot mattan.
Ibland är man med om sammanträffanden som känns lite surrealistiska. För bara nån dag senare damp det ner en preview i brevlådan från Per Hammar. DJn å producenten baserad i Malmö som med sina dammiga å driviga dubbar sätter dansgolv i rörelse världen över. En stapelvara, en omistlig artist i dagens dansmusik.
Nästa vecka släpper han nytt via Kalahari Oyster Cult, i mitt tycke ett av de bästa skivbolagen de senaste åren. De ägnar sig åt den nya skolans progressiva house, alltså ett lite annorlunda sammanhang än vad Per Hammar annars brukar röra sig i. Resultatet är en muterad variant av hans cleana sound med klang av progg, 00-tal å såklart, Basic Channel.
Inte minst på spåret ”Bump”.
Synkronicitet? Hoppas det. Vad Per Hammar syftar på med titeln vet jag inte, men alternativ finns. Onekligen. Ett smakprov från skivan ”Ohm Alone”, med en titel i samma liga som underfundiga ”Alt Undr Ctrl” å ”Everybody Hz”. Genialt.
Du hör den i veckans avsnitt av P3 Klubbmix där en annan experimenterande Malmö-artist också dyker upp. DJ Seduce fortsätter nämligen att tänja på gränserna för sitt sound när hon nu dyker ner i acid. Fler previews från The Miller som är tillbaka i högform å Seaweed Records med Kalkyl å Zlene i spetsen, aktuella med en riktigt potent V/A.
Dessutom, det som borde bli vårens stora låt, ”Pitbull de Glocada” av brasilianske João Lágrima De Ouro som tagit Baile Funk-artisten MC Pitbull å förenat honom med trancepump. Banger är bara förnamnet. Släpps om ett par veckor – men redan nu i appen Sveriges Radio.
Bild(en kan vara ett montage): @almightyofelia
