Göteborg, Malmö och Stockholm. Tack för denna sväng. Otroligt fint.
Tack @theostocks , @michaelaholmberg och @zebastianswartz .
Tack @jnnrb för fina bilder från Södra Teatern i fredags.
Biljetter till höstens datum släpps idag. Go get them!
2/10 Luleå, Kulturens Hus
3/10 Umeå, Väven
9/10 Karlstad, Scalateatern
10/10 Växjö, Växjö Teater
16/10 Östersund, Storsjöteatern
17/10 Söderhamn, Söderhamns Teater
21/10 Norrköping, Arbis
22/10 Karlshamn, The Pot
23/10 Ystad, Ystads Teater
24/10 Värnamo, Gummifabriken
@arglebarglestudios@livenationswe@birdswillsingforyou_hq@summitmusicmanagement
Det var ett intressant 2025. Känns som att hela året bestått av att saker, övertygelser och personer ramlat bort från mitt liv och jag självsaboterade bort det som inte försvann naturligt. Det enda som fanns kvar till slut var att vända blicken inåt.
Jag har försökt reparera, fixa och förstå mig själv bättre i 20 års tid, både med hjälp av vården med till stor del genom eget arbete.
Jag har kommit till den punkten att jag måste släppa idén om att det finns någon att fixa och att jag helt enkelt måste sluta identifiera mig med dessa övertygelser. För att denna, allt annat än mörkrädda, delen av mig ska sluta existera måste jag sluta skämmas för den jag är.
Nyårsdagen gav mig en existensiell ångest som var så intensiv att jag nu har en helt annan förståelse för hur människor som väljer att avsluta sina liv känner sig i sina sista ögonblick. Jag orkar inte hålla fast vid den identiteten längre. Jag får helt enkelt ge upp och möta allt det där jag undvikit hela mitt liv
Min absolut största rädsla är den för att bli övergiven. Den har undermedvetet präglat hela mitt liv och den har haft vetorätt i de flesta beslut jag tagit. Rädslan är så stark att jag inte tillåter mig själv att känna kärlek som försvar. Det är en fysisk ansträngning, att jag faktiskt håller fast känslan i bröstet. Emotionell judo riktad mot mig själv
Det liv jag skapat som ska förhindra att jag blir övergiven har enbart lett till ensamhet
Att vara livrädd för att bli övergiven kombinerat med skammen över att jag är defekt eller inte räcker till är en alldeles speciell form av tortyr. Det har fått mig övertygad om att jag hela tiden i alla situationer måste skapa ett externt värde kring min person.
Jag har bestämt mig för att sluta skämmas för det som jag är. Det tar för mycket energi av mig. Min intention med 2026 är att sluta hoppas, fly, låtsas eller skylla på externa omständigheter. Mitt liv är mitt ansvar.
Som någon klok person en gång sa till mig: Du förtjänar att vara älskad, du förtjänar att älska, du förtjänar att vara trygg och du förtjänar att vara lycklig ❤️
@organisationen_mind@livsviktigasnack
