Jag och @emma.eastop har gjort kostymdesign respektive maskdeign till den här showen regisserad Teater konträr på mitt jobb. Eftersom skh @stockholmskonstnarligahogskola är rätt dåliga på att credda de som varit med i det konstnärliga teamet, trots att vi utbildar både i mask och kostymdesign, lyfter jag detta. @teaterkontr är @stockholmskonstnarligahogskola #angrybirdies på bilden @larabarck
Ja, självklart har jag varit med i "Spelman på taket"; vad tror ni om mig egentligen?? Mina peyes ( kindlockar) är gjorda av @cmbkonst , kläderna designade av moi ( den första kostymdesign jag gjorde) På bilden Michaela Agoston Lundell (Tzeitel) Ilya Jakersson (Fyedka) och moi som Yussel, hattmakarens son ( faktiskt en sjukt obefintlig roll) Jag tycker mer att jag ser ut som om jag aspirerar till Annie Lennox lookalike än en son av Anatevka...
Jag får vara i illustert sällskap i dagarna, frotterar mig ideligen med familjen #casatistampadisoncino och #amann , med doft av den fina världen och svunna tider; misstänkt nära #contessaazzurra i basnoten. Bakgrunds tapeten som slingrar sig självklart över tid och rum är @studiolisabengtsson
En utställning som #marchesacasatiinstallation på #villasanmichele kräver såklart underhåll, textilier, papper och hår påverkas av fukt- solen är stark på Capri så mycket bleks. Efter ett år är mycket sig likt, förvånansvärt mycket har hållit sig perfekt. Vi är här och byter ut några saker, justerar och fixar inför säsongen som kommer. @kkappelin har bidragit med många modiga saker på Villa San Michele, bestående saker och uppdrag som verkligen satt villan på kartan. Det var på grund av hennes initiativrikedom som #luisacasatistampa äntligen blivit representerad på Capri och Villa San Michele. Som formgivare och kuratorer till en så pass grannlaga uppgift att koka ned Luisa Casati till en utställning i ett rum kan jag och @annabergmanjurell bara ödmjukt tacka Kristina och Villa San Michele för förtroendet!
The "upstairs downstairs" situation is real. Säger någon "vi måste ha blod på scen" eller " vi ska kasta mat på varandra på scenen" vill jag berätta för er ( I see You frigrupper som får chansen att joxa runt på en institution) Ni är så jävla sömniga, ointressanta, mossiga och framförallt fucking omoraliska. Idag, eftersom vi alla vet meningen kring det inkorrekta citatet "let them eat cake" borde mat vara till för att stoppa i munnen INTE till för att kleta över en meningslös scen som INGEN kommer att minnas ens efter fem minuter efter att öppningen är avklarad, punkt. Ingenting är "punk" eller "avantgarde" längre. Det är bara bortskämt överpriviligerat beteende. Aningslöst och opolitiskt. Obs! Vill ni göra sånt här innan ni fyllt nio är det relativt ok. Helst inte dock- men ok om era föräldrar glömt att låta er prova fingerfärg på dagis är ni förlåtna.
Nu ska jag recensera;
I en värld där man väldigt gärna stoppar in fingrarna i varandras munnar-då det är lika med väldigt sexigt- möter grottmans - Jesus ex Barbie i fertila lekar. Kostymerna har en fantastisk bredd rent tidslinjemässigt; vi rör oss mellan 1940 och 1570 via porrfilms Österrike. Man hejar inte på någon, förutom en lätt mentalt prövad slottsfröken som leker med ett dockskåp fast hon är 30 år(vilket jag absolut kan relatera till). Det är uppenbart att det ska vara väldigt erotiskt kring Heathcliff hela tiden, mycket fokus på bringa och lår. Om det springs över heden , vilket det ju gör, blir kjolfållen våt upp till låren, Heathcliffs skjorta blir ofelbart genomskinlig av regnet, (självklart).Det är lätt att komma över syntet material i det här universumet, det kanske finns lite naturmaterial någon stans, men i så fall syns det inte. En person är klädd i någon slags historiskt riktig kostym, men hon är förmodligen inte inräknad i kostymbudgetens polyesterlackfest utan antagligen ett hederligt förrådsplock . Jag tycker inte alls att kostymfilm måste vara historiskt korrekt; det finns massor med superfina roliga exempel på motsatsen, hit räknar jag inte det här spektaklet. Det är dimmigt och Cathy dör och flera arrangerat tjusiga bilder senare känner jag ingenting. Jag frågar mig varför den här filmen gjordes.
