Plötsligt på Arlanda en massa timmar och i behov av en jogg? Det visade sig inte alls vara så svårt som jag trodde att sticka ut – det fanns till och med skyltar markerade från Sky City för motionsspår. Inledningsvis var det visserligen mest spring längs kanter av bilparkeringar och baksidor av anonyma kontorslomplex, men när man väl kommit bort en bit var det en märklig diskrepans i att stå i lantlig miljö rakt under flygplan som brakade in för landning. Egentligen hade jag tänkt fortsätta runt hela sjön som syns på skärmdumpen från Runkeeper, men orken var rätt låg efter en till stora delar sömnlös natt med sittplats på nattåg, så det fick räcka så här.
.
#författaresomjoggar
#running
#jogging
Plötsligt händer det! Sedan förra veckan finns hela min Storytel Original-katalog även hos Bookbeat och Nextory (och inom kort även Bokus Play). Sju delar ”Virus”, tre delar ”Nära gränsen” samt ”Bränd jord”, ”Svart horisont” och ”Sargad himmel” som tillsammans utgör ”SODA”-trilogin (och även fungerar som en sorts epilog till ”Nära gränsen”). Totalt 156 timmar ljudbok, om jag hållit tungan rätt i mun vid räkningen. Ni kommer att ha att göra ett tag.
Som författare känns det så klart oerhört roligt att mitt författarskap nu även blir tillgängligt på de andra digitala plattformarna, och att de fantastiska inläsningarna av Disa Östrand, Philomène Grandin, Lo Kauppi och Fredde Granberg sprids till fler. Jag hoppas att även Bookbeats och Nextorys kunder ska uppskatta de många gånger fruktansvärda vedermödor jag genom åren utsatt karaktärer som Amanda, Iris, Dano, Sigrid, Risten, Lisa, Anna och Valentin för.
Och ni fans som redan gillat mina böcker på Storytel – sprid gärna ordet!
Ta-da! Slutet av november är ännu långt bort, men då ges min tunga deckare ”Utcheckad” äntligen ut. I går presenterade Norstedts sin höstlista, och där fanns den med. Innehållsbeskrivningen:
När en svårt knivhuggen man hittas på en snöig landsväg utanför Abisko, dras Kirunapolisen med Katja Kyrö i spetsen in i en utredning som leder dem till ett isolerat hotell djupt inne i Lapporten. På hotellet står portarna på vid gavel, och en ödesmättad scen möter dem. En massaker har ägt rum. Chocken blir total när de finner en poliskollega täckt av blod i en av hotellets sängar.
Medan Katja och hennes kollega Levi Lundmark försöker förstå vad som hänt, rullas historien upp i två parallella tidslinjer: en klassåterträff som sakta förvandlas till en skräckfylld katt-och-råtta-lek, där gästerna faller offer en efter en medan vinterstormen skär av alla flyktvägar. Samtidigt blottlägger polisutredningen dolda konflikter och olösta uppgörelser från klasskamraternas förflutna, sprickor som går rakt in i hjärtat av Kirunas pågående stadsomvandling. Ju djupare polisen gräver, desto tydligare blir det att gamla synder vägrar förbli begravda – och att sanningen är långt mer personlig än de kunnat ana.
——
På omslaget syns i detta nu taglinen ”På fjället kan ingen höra dig dö”. Den kommer med stor sannolikhet att försvinna innan tryck – jag var supernöjd med dess Alien-blinkning när jag kom på den men vi har enats om att den skickar lite för lättsamma signaler sett till det rätt mörka innehållet, så den lär ryka.
Men slutet av november är det alltså dags för Katja Kyrö att möta världen. Can’t wait! (Fast hon dyker iofs upp redan i sommar som bifigur i min kommande bok ”Den sista bikten”, hon är gift med prästen Jon Isak som är huvudperson i den. Men det är en annan historia.)
Två dagar Stockholm! Drog söderöver för att fira Norstedts nya förlagsimprint Spektra där jag ger ut ”Den sista bikten” 28 juni, och jag och ett fint gäng andra författare som också ges ut där under våren och sommaren firades lite extra. Väldigt trevligt var det. Torsdagen gick sedan i full fart med nästan bara författarrelaterade bestyr – kanellängdsfika hos @leonemilton på hennes flådiga frilanskontor där även @peter_barlach joinade, ett par öl med förläggarstjärnan @nostalgifabriken och sedan vidare till releasefesten för vännen @elingrelsson , vars nya roman ”Vi behöver inte vara rädda” ju verkar hur bra som helst. Och någonstans däremellan hanns en del arbete och en jogg med också, manusen skriver ju tyvärr inte sig själva. Men nu åter norrut. Later, huvudstan!
Herregud vad värdelös jag är på att dokumentera mina resor. Littfest i Umeå var så klart inget undantag, jag plåtade i princip inget förutom den fantastiska Norrlandschartern som inledde fredagskvällen där Viktor Krutrök reseledde en pubvandring i fyra litterära akter genom Norrlandslänen (Gävleborg fick som vanligt inte vara med…), en resa som var lika varm i själen som kall mot huden – jäklar vilket busväder Umeå erbjöd de timmarna, då bland andra @elingrelsson och @vayrynensdavid höll låda om Jämtland respektive Norrbotten. (Bilden där Viktor sitter till synes övergiven i gångtunnlarna vid Döbelns park ska som alla förstår symbolisera platsen där E4 och E10 splittar sig i Töre). I övrigt tog jag hela en (1) bild från ett seminarium, det som Författarförbundet arrangerade om AI-läget i branschen (och som jag tyckte var rätt intressant). Den avslutande partybilden med de glada men kanske ej så smickrande minerna har jag med värme stulit från @mariagerdbroberg . Tack för allt för i år @littfestumea !
Ja men kolla! Min nästa bok ”Den sista bikten” ges ut 30 juni på förlaget Norstedts Spektra. Det blir första delen i serien ”Fader vår”, där kyrkoherden Jon Isak Eira står i fokus. Spännande ska det bli! (Hoppas jag så klart att ni ska tycka.)
------
Så här lyder baksidesbeskrivningen:
En begravning i Kiruna urartar när en kvinna längst bak i kapellet reser sig och skriker att mannen som ska jordfästas inte är hennes far.
Prästen Jon Isak gör sitt bästa för att lugna gästerna, men efteråt kan han inte sluta tänka på den unga kvinnan, Hilda. När hon kort därefter söker upp honom berättar hon en historia som är så osannolik att han först inte vill tro henne. Jon Isak är präst, inte brottsutredare. Ändå dras han allt djupare in i Hildas sökande efter sanningen. Små detaljer skaver. Och när hans egen dotter utsätts för ett kidnappningsförsök och ett mord inträffar, förstår Jon Isak att de inte bara begravt en människa, utan även en hemlighet som någon är beredd att skydda till varje pris.
”Den sista bikten” är en tät och suggestiv spänningsroman. Med midnattssolens Kiruna som fond och en präst som huvudperson startar Daniel Åberg en ny deckarserie där varje svar väcker nya frågor – och varje bekännelse får konsekvenser.
------
Ljudboken läses in av skådespelaren Gerhard Hoberstorfer, som tidigare bland annat läst Andrev Waldens ”Jävla karlar” och Ulf Kvenslers ”Låt vågorna göra resten”. Boken kommer även ut som e-bok och pappersbok.
Andra bilden är en skärmdump från Norstedts Spektras sommarkatalog, där en intervju med mig ingår. Kan det inte bli sommar snart nu?
Toppenkväll på Folkan i går när Vittangisonen och multikonstnären Viktor Krutrök kom hem till byn för att berätta om debutromanen ”Edens industritomt” och livet som tongivande röst i musikerkollektivet Höstorkestern. Romanen som kom i höstas är en finstämd, rolig men även mörk coming of age-berättelse om att hitta en annan väg i livet än den spikraka ner i gruvan i en trakt så tungt präglad av industrin. Ymnigt snöfall och fredagskväll till trots dök fyrtio personer upp och fick höra Viktor (och mig) tala om litteraturen, musiken och den eviga kärleken till årets by 2007, även om man som Viktor senare råkat hamna snett och slagit ner bopålarna i Västerbotten. Och när boksamtalet var klart plockade han upp gitarren och rev av några låtar, musiker som han är.
Skaffa boken vetja! Den är riktigt fin, och inte minst en minnesskrift över ett Kiruna som snart är helt rivet. Nominerad till Norrlands litteraturpris nu i vår är den också för den delen, bara en sådan sak!
Och boken gick bra? Well, nu är den i alla fall inlämnad! Deadlinen var i fredags, men trots att jag var uppe till två på natten den dagen och skrev över 37000 tecken, så gick jag bet på uppgiften, det var helt enkelt ett par kapitel kvar att skriva och rent tekniskt hade jag ju redan spräckt deadlinen eftersom nästa dygn börjat. Lördagen blev ännu en långsittardag trots rejält zonkat huvud, men då skulle jag banne mig få iväg manuset – om det så blev det sista jag gjorde. Och det blev det! Det absolut sista jag gjorde den dagen alltså, för jag pillade på texten in till sista sekund och först klockan 23.59 (jo, på riktigt) gick manuset iväg till förläggare Erika. Phew! Och en dags försening är väl ingen försening, eller hur…?
Men hur blev det då? Det får förlaget och senare lyssnare och läsare fälla domen om, men jag är nöjd för egen del. Det här är första delen i en deckarserie för Norstedts nya förlagsimprint Norstedts Spektra. Grundtanken är att böckerna ska vara lite kortare än standarddeckare, men herregud vad svårt jag har för att skriva kort! Tror jag nämnde i ett tidigare inlägg att målbilden var 300-400 000 tecken, vilket ger en ljudbok på cirka 6-7 timmar eller pappersbok på 220-250 sidor, men manuset jag nu drog iväg låg på … ehrm, drygt 580 000 tecken, alltså närmare det dubbla.
Nu tror jag visserligen att förlagets skarpa förläggar- och redaktörsögon kommer att föreslå ändringar och strykningar så att det landar på under 500 000 till sist och blir en tajt och driven historia, men summa summarum – det blev visst en ”vanlig” bok i längd ändå. Oops.
Nå, det innebär ju bara mer av det goda. I juli kommer den, min allra första prästdeckare, om Gud och Norstedts vill.
Och nu: Dags att öppna manuset till den andra Norstedtsserien jag också har kontrakt på, den får ni veta mer om framåt kommande vinter. Men först: Förkylningskurering, för självklart vaknade jag tokförkyld på söndagsmorgonen så fort manuset gått iväg. Kul nästan jämt!
.
#författarliv
#författarepåinstagram
Och boken går bra? Tja, den blir som vanligt lång i alla fall. Nu är inte en halv miljon tecken superlångt per se (min senaste klockade in på runt 700 000), men eftersom det här manuset egentligen skulle vara ett kortare sådant (kontraktet säger ”minst 300 000” har jag för mig och jag siktade på 350-400 när jag började skriva), så får väl halvmiljonen sägas vara lite av ett misslyckande, särskilt eftersom jag inte är färdig än (dock kommer en del sedan att försvinna i redigeringen). Men! Längre böcker ger i ljudboksvärlden mer klirr i kassan eftersom ersättning ges i direkt relation till bokens längd, så på det sättet är ju detta en ren vinst. Och eftersom denna halva miljon (vilket motsvarar cirka 10 timmar ljudbok eller 350 sidor pappersbok) påbörjades kring 1 december och det har varit en massa jul- och nyårshelger som sinkat skrivandet, tycker jag ändå att jag har hållit riktigt god fart.
Om det blir bra, rafflande och spännande? Jo, jag tycker nog det! Resultatet får ni läsa och höra i juli, om Gud, Kiruna pastorat och @norstedtsspektra vill.
